Trikiner är ett släkte av små parasitära rundmaskar som kan infektera 
flera olika däggdjursarter, inklusive människan. Infektionen uppstår när ett djur äter kött som innehåller levande trikinlarver. Dessa är cirka 0,1 mm långa. Larverna frigörs i djurets i mage och tarmkanal där de på några få dagar utvecklas till vuxna maskar som är cirka 1,5 – 4 mm långa.
Under en period av 1-2 månader föder honorna varje dag tusentals larver. Dessa tar sig sedan via lymfan och blodet till kroppens samtliga vävnader. Det är dock endast de larver som tar sig in i muskeltrådar som kan utvecklas vidare. I muskelvävnaden skapas kapslar runt larverna som kan leva kvar i muskelvävnaden under flera decennier. Även efter värddjurets död kan trikinlarverna leva vidare under en lång tid för att sedan dö när köttet löses upp av förruttnelseprocessen.
Idag känner man till åtta arter av trikiner varav fyra stycken någon gång förekommit i Sverige. Dessa är Trichinella pseudospiralis och Trichinella spiralis, Trichinella britovi samt Trichinella nativa.
Trikiner upptäcks ibland hos svenska djurarter. Det är främst varg, björn, lodjur, räv och vildsvin som drabbas men infektionen förekommer också bland fåglar. Trikiner kan också drabba tamgris men inga rapporterade fall har förekommit i Sverige sedan 1994. Vid slakt undersöks köttet för att upptäcka eventuella trikiner.
Det finns två metoder för att oskadliggöra trikinlarver i kött. Den säkraste av dessa är upphettning. Kravet är att köttstycket värms upp till minst 68 grader Celsius för att alla trikiner ska dö.
Den andra metoden är frysning. Detta är en mycket osäker metod eftersom olika trikinarter har olika toleransnivåer för låg temperatur. Denna känslighet kommer också an på vilken värdorganism trikinlarverna lever i. Som exempel kan frysning vid en temperatur på -18 grader C i en period av fyra veckor oskadliggöra trikinlarver i kött från tamgris, men inte i vildsvinskött alla gånger, och aldrig i hästkött.